Talisman

Det är alldeles för sent och vi sitter fortfarande och spelar årets mest tidskrävande julklapp: Talisman. Hela spelet är en perfekt tragedi. Allt man gör leder fram till det oundvikliga slutet att alla dör utom en maktgalning i mitten som orsakar hela eländet. Alternativt, och det är det som håller på att hända i skrivande stund, har två galningar nästan ihjäl varandra i kampen om makten. Men i slutändan blir det ändå en galning som sitter med en krona uppe på en stenpelare och är oerhört mäktig och väldigt, väldigt ensam. Shakespeare hade älskat det.

Innan den lille fete dvärgen tog kål på mig var jag en gammal vitskäggig stackare som döende och rik, men utan användning av pengarna, kravlade omkring i en stenig ödemark på jakt efter en skog. Där hade jag kanske kunnat hitta en och annan trollformel som kanske kanske hade kunnat skjuta upp domedagen lite. Jag hann aldrig fram till skogen.

Men på något sätt var det ändå kul. Det kan ha berott på "gott" sällskap. Nu ska vi sova. Allihopa i samma säng.

Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul.